Hoppa till innehållet
SNS Analys | 2026-11-11

SNS Analys 120. Rätt pris på vatten – hur prissättning kan bidra till effektivare vattenanvändning och bättre krisberedskap

Mikael Elinder

Återkommande torka, sjunkande grundvattennivåer och ett åldrande ledningsnät sätter Sveriges vattenförsörjning under press. Men när vattnet blir knappt förblir priset detsamma. En ny SNS-rapport visar att individuell debitering av varmvatten minskar förbrukningen med 18 procent, och att Sverige behöver undanröja de tekniska och institutionella hinder som gör att priset inte kan användas som verktyg vid brist.

Det visar en ny SNS-rapport av Mikael Elinder, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet. Rapporten analyserar hur vatten prissätts i Sverige i dag, varför ordningen är problematisk och vilka reformer som behövs. Den bygger på nationalekonomisk teori, internationell forskning om hur hushåll reagerar på vattenpriser och en ny svensk studie av individuell mätning och debitering (IMD) av varmvatten i hyresrätter i Kumla.

Kort sammanfattning

Sommaren 2018 var svår i många delar av landet, och även i år har myndigheterna varnat för låga grundvattennivåer i 11 län. I dag hanteras bristsituationer främst med uppmaningar om återhållsamhet och bevattningsförbud. Sådana åtgärder är trubbiga, svåra att övervaka och slår lika mot alla, oavsett hur stor nytta man har av vattnet.

I de flesta andra sektorer sköter priset den uppgiften. På vattenområdet fungerar det inte så. Avgiften är knuten till kommunens kostnader och ligger kvar på samma nivå oavsett hur gott om vatten det finns. I flerbostadshus utan individuell mätning ingår dessutom vattnet i hyran, vilket innebär att hushållen inte möter något pris alls för sin förbrukning.

Rapporten visar att hushållen reagerar när de får betala för sin förbrukning, att det är samhällsekonomiskt lönsamt redan i normalläge, och att två hinder står i vägen för en bättre prissättning: utbyggnaden av mätare och oklarheten kring vad kommunerna får göra.

Viktigaste resultaten

  • Priset i sig minskar användningen, inte information om förbrukningen. I Kumla minskade varmvattenförbrukningen med i genomsnitt 18 procent när hyresgästerna började debiteras efter faktisk förbrukning. Mätarna hade suttit synliga i flera månader utan att förbrukningen förändrades. Effekten kom först när debiteringen startade.
  • Effekten kommer snabbt, består och är omkring tio gånger större än effekten av information. Minskningen slog igenom inom några veckor och höll i sig under hela uppföljningsperioden på ungefär åtta månader. Tidigare studier av information och sociala jämförelser visar betydligt mindre effekter.
  • Enhetlig effekt. Minskningen var ungefär lika stor i procent räknat oavsett hushållets ursprungliga förbrukningsnivå och lägenhetens storlek. Det motsäger invändningen att individuell debitering slår hårdast mot redan sparsamma hushåll. Storförbrukarna minskade förbrukningen mest, i liter räknat. Tidigare subventionerades de av sina sparsamma grannar.
  • Individuell debitering är lönsam redan i normalläge. Varje investerad krona ger 1,17 kronor tillbaka i minskad resursanvändning, och då är inte energi- och klimatnyttan medräknad. Vid en faktisk vattenbrist blir avkastningen högre.
  • Omläggningen kan göras utan att hyresgästerna som grupp får högre kostnader. I Kumla sänktes hyran i motsvarande mån, så hushåll med normal förbrukning fick i stort sett oförändrad totalkostnad, och de som sparade fick lägre kostnader.
  • Dagens regelverk ger kommunerna verktyg för kostnadstäckning, men inte för att hantera tillfällig brist. Säsongstaxa är möjlig enligt lagen om allmänna vattentjänster, men utrymmet är oklart, har prövats av få kommuner och rättspraxis saknas i stort sett.

Forskarens rekommendationer

  • Påskynda utbyggnaden av IMD i flerbostadshus. Färre än 25 procent av lägenheterna har i dag IMD för varmvatten. Staten och kommunerna bör underlätta för fastighetsägare att installera IMD och överväga subventioner där investeringen inte är företagsekonomiskt motiverad.
  • Säkerställ att mätinfrastrukturen i småhus klarar tidsvarierande priser. Det handlar om fortsatt utbyggnad av fjärravlästa mätare, tätare avläsning och debiteringssystem som klarar en taxa som varierar. Kommuner med hög risk för vattenbrist bör prioriteras.
  • Klargör kommunernas utrymme för prissättning som följer tillgången. Ta fram ett ramverk i förväg för tillfälliga pristillägg vid torka eller störningar, inklusive kompensation till ekonomiskt utsatta hushåll. Lagstiftaren bör pröva om självkostnadsprincipen kan förenas med ett tillfälligt knapphetstillägg som förslagsvis utlöses av en konstaterad bristsituation, är tidsbegränsat och vars intäkter återförs till abonnentkollektivet.
  • Säkra transparens och acceptans. Hyresgästerna i Kumla informerades i god tid, kunde följa sin förbrukning löpande och kompenserades med en hyressänkning. Ett liknande upplägg är en förutsättning för att införa IMD i stor skala.

Priset är det bästa verktyg vi har för att styra efterfrågan på vatten vid brist. Vi bör göra det möjligt att använda detta verktyg.

Mikael Elinder, författare till rapporten.

Om författaren

Mikael Elinder är professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet. Hans forskning spänner över flera fält inom offentlig ekonomi, såsom beteendeekonomi, miljöekonomi, hälsoekonomi och politisk ekonomi.

  • Mikael Elinder, som skriver SNS Analys 120.

    Författare

    Mikael Elinder

    mikael.elinder@nek.uu.se

Kategorier

Forskningsprogram

Ämne

Mer från SNS Infra

Andra SNS Analys inom Bostäder och infrastruktur

Missa inget från SNS. Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Ta del av våra senaste nyheter. Få nya insikter och håll dig uppdaterad om viktiga samhällsfrågor.